Man blir inte riktigt människa utan det

IMG_4159-43Under resan hade vi ryggsäckarna (handbagaget) i bussen och resten av packningen log ovanpå.

IMG_4165-44 Efter en veckas resa med oss var bussen sjukt äcklig och full av tomma flaskor. Vi passade på att rensa innan vi drog in till Addis.

IMG_4170-45Vi stod inför en bussresa på sex timmar och helt plötsligt kände jag något slags hopp komma tillbaka. Dock inte tillräckligt för att hålla mig glad och pigg, men där måste jag faktiskt skylla på brist av sömn och mat. Man blir inte riktigt människa utan det. Och även om man kanske kan hålla humöret uppe ändå, så är det något jag seriöst måste träna på.


Kommentera

Helt nya ögon: Jag såg civilisation

IMG_4130-42När vi äntligen var räddade från öknen kom vi tillbaks till en liten by. Detta var samma by som vi lämnat två dagar tidigare, men denna gången såg jag stället med helt nya ögon. Jag såg civilisation.

IMG_4126-40Det gjorde inget att alla jagade mig och ville ha flaskor, kex eller bara min uppmärksamhet. Jag var så lycklig och kunde verkligen inte sluta le.

IMG_4128-41De här sköningarna ville gärna posa med en get så det fick dem. Alla barn lärde oss en massa danser och sånger också. De var hur gulliga som helst.


Kommentera

Då försvann allt hopp och glädje

IMG_4062-34Jag vet att jag hade kunnat få svinhäftiga bilder där borta på ett folk som lever ett helt annorlunda liv än vad jag gör, men tyvärr blev det inte så för jag var helt deprimerad nästan hela tiden där borta. Jag tar inga kort om jag inte är glad, det går liksom inte. Jag tror att några anledningar till hur jag mådde var att vi hade sovit och ätit så dåligt under några dagar innan vi kom dit. När vi kom till öknen var det så varmt att man bara kunde sitta still i typ sex timmar och vänta på att solen skulle gå ner. Tänk dig att du hamnar i en bastu utan tillgång till vatten.

IMG_4081-37När vi hade varit där nån timme eller två så får Jojo vätskebrist och svimmar av. Jag fick panik och blev skiträdd och tänkte att nu kommer vi alla dö (ja, jag är nog lite dramatisk ändå). Jag spenderade resten av den dagen med att ta hand om henne. Den absoluta botten var när Jojo och jag satt ensamma i ett tält när alla andra var borta. Jojo var halvt medveten och jag satt där och kände mig ensam. Helt plötsligt börjar en massa kor gå utanför och jag hör hur de närmar sig (för de har klockor runt halsen). Jag kände mig trygg inne i tältet iallafall tills jag hörde hur en ko gick in i ett av tälten bredvid oss. Då försvann allt hopp och glädje.

IMG_4080-36Det gjordes en massa bra saker där borta också. Vi berättade om Gud för människor som inte visste vem han är genom storytelling. Folk tog emot Jesus. En gång stod ett gäng och bad på ett ställe där folket brukar offra till djävulen och annat. Då blev en man arg och började springa emot dem för att ta bort dem därifrån, men när han kom fram till gruppen så fylldes han av sån glädje och kunde inte förstå vad som hade hänt. Han blev väldigt förundrad själv och istället för att vara arg blev han väldigt nyfiken på Jesus.


Fler historier och bilder finns om du söker på #resan14 på instagram. 

 


Kommentera

Så mycket mer än att bo i en stenåldersstam i öknen

IMG_4046-32Till slut var vi framme. Här skulle vi spendera två dygn och jag kände mig lagom exalterad kan man ju säga med fina ord. Det här folket lever som på ja.. stenåldern kanske man kan säga. De anser sig vara rika och har mycket kor och getter. De enda spåren jag såg av att vi faktiskt lever på 2010-talet var en platsbunke, ett kastrull-lock och ficklampor. Annars kör de old school.

IMG_4053På morgonen tas korna ut för att hitta någonstans där de kan äta. Jag tror inte alltid de lyckades med det för de var väldigt tunna.

IMG_4058-33Vi fick bo i tält bredvid deras hus och det gick väldigt bra att sova där när man hade föregående natts hotell som referensram. Där fanns inte några äckliga toaletter heller, det var bara att leta upp en buske och gå på toa där bakom. Den här bilden är ett bevis på mitt gladaste moment där borta. Det var Stina som hade kommit på en rad till en film någon ska sätta ihop sen. Man skulle filma sig på olika platser och säga ”Mission är…..” och så fick man fylla i själv. Jag hade inte gjort något klipp och kände mig inte direkt peppad till att göra något heller tills Stina droppar den brillianta idéen: ”Viccan, ställ dig framför husen här och säg ”Mission är mer än det här”. Det gjorde mig lycklig och jag insåg att mission är så mycket mer än att bo i en stenåldersstam i öknen. Man kan dock vara med om sjukt häftiga saker och verkligen få vara använd för Gud på platser likt denna. Jag kände bara att det inte är där jag ska vara.


Kommentera

Det jag hade fruktat över mest

IMG_4041-31Till slut kom Dagen D. Det jag hade fruktat över mest. Vi skulle bo i öknen två nätter hos en stam som kallades Arbore-folket. Det här är en stam som inte har hört talas om Jesus förut och därför åkte vi dit alldeles i starten på deras (missionärernas) första möten med dem. Det hade bott en kille hos dem några veckor innan och förberett vår ankomst.

IMG_4036-30För att ta oss dit behövde vi åka helikopter (det finns ingen väg man kan åka på). Det var en tur på ca 25 minuter och vi var typ 35-40 pers som skulle dit, så de åkte fram och tillbaks i flera timmar.

IMG_4098-39Utsikten var väldigt fin och ibland åkte vi förbi ställen som detta. Mysigt (inte) vatten som ni ser.

 


Kommentera

Nu har jag nått botten

IMG_4026-28Efter fyra timmars sömn på världens äckligaste ”hotell” vaknade jag utan mat och satte mig i bussen ännu en morgon. Efter några timmar behövde jag verkligen gå på toa och tänkte att så fort vi stannar får jag leta reda på någon buske. Problemet var bara att en helikopter kom till samma plats som jag och genast kom hela byn för att kolla på. Lyckat till att gå på toa inför alla de här…

chintobedEfter en lång promenad i mitt tillstånd (super-toanödig) så frågar vi om en toalett och blir ledda till detta. Precis när vi kom fram springer två möss förbi framför fötterna och jag tänker att nu har jag nått botten (det blev värre senare, men det visste inte jag då tack och lov).


Kommentera

Han skrek som aldrig förr

IMG_3802-16Vi hade den enorma förmånen att få besöka pastor Getus kyrka i Awassa.

IMG_3819-17Vi kom med ett glädjebud. Pingst hade bestämt sig för att skänka 300 000 kr till deras kyrkbygge (samma kyrka som i förra inlägget). De blev hur glada som helst. De själva samlade ihop pengar bäst de kunde genom kollekten som tas upp varje söndag och genom att sälja biblar.

IMG_3794-15Det var lite kul när man vände sig bakåt, för jag fattade inte hur många det var där inne först.

IMG_3876-23Det var väldigt varmt där inne och vi fick höra en eldig predikan av Pelle Hörnmark som skrek som aldrig förr. Det var roligt att upptäcka hans afrikanska stil haha.


Kommentera

När man skäms ända in i själen

IMG_3872-22Jag satt på en fullsatt konferens tillsammans med några tusen människor och hade just hört en ganska (läs extremt) utmanande predikan som talade om att vi har tappat vår utrustning. Vad är vi för kristna egentligen? Det var som att någon precis sagt till en på skarpen och man skämdes ända in i själen, för man visste att personen hade rätt.

Efter det kliver Pelle Hörnmark upp och håller ett spontant brandtal om att vi kan få vara med och sponsra ett kyrkbygge i Awassa, där talaren kom ifrån. Han talar till alla oss som har pengar. Han talar till alla dem som brinner för mission, men det han lyckas med är också att tala till alla dem som inte riktigt tänkt på Afrika förut.

Awassa behövde större lokaler för att de är så många och vi sitter på pengarna. Vad hände? Jo, det var som att man flyttades tillbaka några årtionden och helt plötsligt satt man bredvid brinnande människor som vill ge allt de kan för att det ska kunna byggas en kyrka i Etiopien. De där överlåtna människorna som väljer bort sin egoism och komfort för att hjälpa andra. Den kvällen samlade vi ihop 300 000 kr vilket blir ca 1 miljon burr (etiopiens valuta). Det är en kväll jag aldrig kommer glömma.


Här står vi utanför kyrkbygget i Awassa, som fortfarande behöver mer pengar. 


Kommentera

Rika på riktigt: Det lyste i ögonen när de talade

IMG_3697-8Det första projektet vi besökte i Awassa var ett projekt där man tar hand om kvinnor som drabbats av HIV. Vi kom alldeles för sent och hade bokat om mötet typ fem gånger.

IMG_3696-7Ändå möts vi av dessa kvinnor (och ett gäng barn som sitter t v) som står upp och sjunger med en glädje som jag har svårt att beskriva i ord. Jag blev nästan tårögd och kände en enorm värme i hjärtat när vi kom in i rummet de befann sig i .

IMG_3699-9Vi fick höra en del livsberättelser om hur det här centret har hjälpt kvinnor att ge hopp, tröst och en tro på Jesus som gjorde att det lyste i ögonen på dem när de talade.

IMG_3700-10Det kom springande barn och mötte oss och höll oss i händerna när vi kom (väldigt vanligt i Etiopien). Där snackar vi kärlek, värme och omsorg från dem som ”inget har” i våra ögon. De där kvinnorna var rika på riktigt.

 


Kommentera

Highland: Jag hade gärna lärt mig ”nej du får inte min flaska”.

IMG_3679-4Det första jag överväldigades av i Afrika var hur fint det var. Solens ljus är fantastiskt och det var superfina färger överallt. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag var iallafall glad. Det här är en marknad där folk handlar sina kläder, mat och annat man behöver i livet.

IMG_3681-5På många ställen finns såna här enorma högar och samlingar av behållare. När man går runt eller åker runt i Etiopien (i de mindre städerna) så kan man inte gå ut på gatan utan att få en samling barn efter sig som skriker Highland. Det första flaskvattnet som kom till Etiopien hette Highland och därför skriker alla det. Barnen vill visserligen ha lite vatten, men mest vill de ha din tomma petflaska. Jag vet fortfarande inte varför de vill det, och jag hade gärna lärt mig vad ”Nej du får inte min flaska” hette på deras språk. Det hade varit användbart. De frågade nämligen ofta om flaskan när man hade vatten kvar och det hade blivit många ohållbara situationer om en del av oss hade börjat dela ut flaskor. Folk samlades nämligen snabbt till stora grupper när de såg oss.

IMG_3650-1Vid det allra första caféet vi stannade på så var folk finklädda och firade någonting. Vi insåg att folk hade gått klart utbildningar och sånt vilket var väldigt kul att se. Vi såg inte riktigt firandet utan bara folks utstyrslar.


Kommentera