Man vill ju inte bli lurad

V

Julen är en sån där tid där man tänker extra på dem som inte har något hem. Man tittar inte bort lika lätt från de som skriker efter hjälp eller sitter vid ett gatuhörn och tigger. Det är ju faktiskt kallt ite nu. Jag ursäktar ofta mig själv genom att inte ge eftersom jag inte har några kontanter. Jag skulle gärna vilja hjälpa ett gäng som sitter ute och fryser, och behöver en liten slant, men jag är rädd. Rädslan för att bli lurad tar över min vilja att hjälpa. Hur många som sitter ute på gatorna behöver faktiskt hjälp och hur många spelar något slags spel?

Det finns en sak som jag gör när jag ser nån. Jag köper gärna en Situation STHLM. Jag såg en man för några veckor sen som sålde, men då hade jag inga kontanter och gick hela vägen till skolan med sorg för att jag inte kunde köpa något. Den här veckan var jag beredd. Jag hade femtio kronor i plånboken. Jag gick tidigare från skolan för att hinna till tåget, så jag hade några minuter över och där dyker han upp. En man med en tidning. Jag har allt redo, det är bara att gå fram, ändå debatterar jag med mig själv så länge om jag ska gå fram eller inte att jag går förbi.

Jag gick förbi! Stegen blev tyngre ju närmre tåget jag kom. Jag funderade till och med på att vända, men jag kunde inte förmå mig att ta mig dit. Jag var besviken på mig själv. Varför köpte jag inte bara tidningen? Men så händer det, en man står vid mitt spår och viftar med något. Jo, jag såg rätt. Han sålde också tidningen och jag fick ett glatt leende och ett ”Tack kära ni”.

Skriv ett svar