De har nämligen inte sett dig

Ro på bara Jag har en slags hatkärlek till Stockholm. Staden är fantastiskt vacker. Den är verkligen fin. Jag gillar hur den är upplagd och jag gillar shoppingen, men så kommer man till Stockholms baksida. Det jäktande folket. Till de där människorna som inte bryr sig. De  där människorna som rör sig som om de sitter i bilar men egentligen är de bara inglasade väsen som raskt åker förbi. Har du hamnat i fel körbana är det ett snabbt ajöss och du hinner inte ens få en arg blick. Det är nämligen ingen som har sett dig.

Jag ska börja pendla till Stockholm. Jag tycker det är kul. Det är lite annorlunda vardag och framför allt får jag äntligen läsa ledarskap och teologi. Tänk att få förmånen att gå i en skola som undervisar om något man är intresserad av. Det är soft, men vägen dit den är lång.

Skriv ett svar