Nåde dig som tränger dig i kön

Sockervadd

Under sommarkonferensen skulle vi ta oss till ett fält där det skulle vara ett event. Jag är beredd för jag vet vad som fanns där förra året. Det fanns sockervadd. Jag passar på att förbereda Jojo mentalt på att ”om det finns sockervadd så måste vi köpa”. Vi möts av ett fält fyllt av ungdomar. Folk spelar fotboll, dansar, väntar på utebio och ett gäng står i kö. Det skriks att man betalar först och hämtar ut sedan. Jag och Jojo kliver fram till kassan, betalar med en tjuga och får två små lappar. Till vår stora sorg blickar vi åt höger och ser en väldigt lång kö av människor som ska ha just sockervadd.

Ni vet när man känner att man har stått ett tag men man vet inte hur länge. Den känslan kom krypande ganska fort. Vi underhåller oss bäst vi kan, berättar roliga historier och slår myggen som ständigt attackerar. Efter en kvart (enligt den arga mannen) kliver en man fram till kassan och hävdar att han har stått i kö i femton minuter för att få sockervadd och han har knappt kommit halvvägs. Där började vi insåg att vi förmodligen måste köa ett tag. Jag räknade ner och ser att det var ca sex personer före oss i kö. Det var glädje när man insåg att det inte är allt för långt kvar tills det dyker upp en kille på vår högra sida. Han ställer sig lite sådär förnämnt i linje med oss, tar ett kliv fram till sin kompis som står bredvid och sen när han ska tillbaks så kliver han före ALLA sex personer, drar fram sin hand och plockar den senast färdiga sockervadden.

Oj vad irriterade vi blev. Vi försöker övertyga oss med att det inte spelar så stor roll. Vad gör en kille framför oss i kön egentligen. Det tar väl oss typ två minuter extra. Jag försökte glömma under kvällen. Jag tänkte att jag egentligen inte bryr mig tills det slog mig att det gör jag ju visst. Jag har förberett ett tal. Nåde den som försöker tränga sig framför mig nästa gång.

 


Kommentera