När skräcken sätter in

PiercingSist jag skulle iväg och ta en spruta så slutade det med att jag låg likblek, halvt avsvimmad på en offentlig toaletts toagolv. Om jag hade varit vid högre medvetande hade jag brytt mig, men jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag försvann och lämnade dörren öppen utifall jag skulle försvinna helt.

Med detta i bakhuvudet gick jag runt en eftermiddag  i min lägenhet och funderade. Jag insett att det vore kul att ta ett till hål i örat. Jag visste att om jag ringer Jojo är det 90% chans att hon svarar ja. Jag övervägde alternativen och kom fram till att om jag skulle göra det, då hade jag spenderat tillräckligt mycket tid att vara nervös redan. Det var dags! Jag ringde Jojo och hon svarade ja. På väg till smyckesbutiken som skulle hjälpa oss var jag nervös. Inte för hur ont det skulle göra, utan för hur jag skulle reagera. Skulle jag än en gång inse att jag var rädd för något jag inte visste sen förut?

 

hal-i-oronen Allt gick bra! Jag överlevde och numera har Jojo och jag tre hål i öronen var.


Kommentera

20. Vi är olika, deal with it!

I dagens podcast-avsnitt snackar vi om när vi missade en konsert, en tv-inspelning och en filmpremiär. Vi har läst gamla dagböcker och jämför hur man tänkte som tonåring och hur man tänker nu. Vi pratar också identitet, vilka vi är, hur olika vi är, vad vi vill och hur det har varit genom åren.

Om du inte vill lyssna på podden genom Youtube eller Itunes kan du lyssna direkt här. 


Kommentera

Kärlek är en känsla OCH ett beslut

RelationerUnder mina sex år med Johan har jag lärt mig massor om kärlek och relationer. Jag var femton år när jag såg Johan för första gången. Jag visste att det var något speciellt med honom. Jag minns att jag funderade på hur jag skulle sitta i en soffa normalt (töntigt jag vet). Mitt hjärta bankade så hårt att jag trodde att han skulle höra det när jag var nära honom. Jag blev nervös och började få problem att prata när han var i närheten. Jag trodde att det här var att vara kär. Att vara helt uppe i det blå, att glömma bort saker att strunta i allt annat som inte har med Johan att göra.

Sex år senare så har jag insett en sak. Jag är så tacksam att kärlek är mer än bara känslor. Jag har insett att kärlek har ett sånt djup som jag förmodligen kommer spendera resten av mitt liv att gräva i. Jag blir fortfarande glad när Johan kommer hem. Jag skulle kunna underhålla mig i några timmar genom att bara titta på honom. Han gör mig glad. Jag har bestämt mig för att vara tillsammans med honom resten av mitt liv, men jag blir inte längre nervös av att vara i hans närhet. Nu finner jag trygghet och det är en mycket bättre känsla än fjärilar i magen.

Jag tror att även om man vill känna en massa saker, bli kär och få fjärilar i magen så kommer man till en punkt där man måste bestämma sig för att satsa fullt ut eller inte. Bygg inte din kärlek bara på känslor, bygg det på ett beslut om du vill att det ska hålla.

I used to think that when people fell in love, the just landed where they landed, and they had no choice in the matter afterward. And maybe that’s true of beginnings, but it’s not true of this, now. I fell in love with him. But I don’t just stay with him by default as if there’s no else available to me. I stay with him because I choose to, every day that I wake up, every day that we fight or lie to each other or disappoint each other. I choose him over and over again, and he chooses me.

- ur Allegiant, Veronica Roth (bok 3 i Divergent-serien)

 

 


Kommentera

Vad skulle jag göra utan dig?

winterJag satt och snackade med ett gäng kompisar. Vi snackade om vad vi behövde hjälp med, saker som inte föll på plats och vad som skulle behöva ordna sig. Ibland slår det mig hur enkelt jag ger allt till Gud. Hur jag under varje dag möter olika saker som gör att jag innan jag ens tänker tanken säger ”Gud hjälp mig med det här”/”Åh ta hand om den här människan” / ”Styrk mig nu” m.m. Det går automatiskt. Att tänka mig in i ett liv där jag inte får göra det känns så tomt. Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag skulle göra. Vart skulle jag gå? Hur skulle jag klara mig? Vem skulle ta hand om mig?

Nu menar inte jag att du har ett tomt liv för att du inte har Gud, du har det säkert jättebra och det är jag glad för! Men jag, jag skulle aldrig klara mig. Jag behöver Gud i allt jag gör. Jag behöver honom för att göra mig hel. Jag behöver honom för att få frid. Gud vill finnas till för alla på samma sätt som han finns med mig och alla andra som väljer att följa Honom. Om du skulle vilja testa om Gud finns kan du börja med att be (förklaring här).

 


Kommentera

Den äckliga listan

Den äckliga listanHar du blivit hembjuden någon gång av en vän? Det är väldigt trevligt, men det finns några tillfällen man önskar att man kunde undvikit. Bara gjort en manöver på ett snyggt sätt och räddat allt. De där stunderna när man ser en vacker kreation framför sig. Man tar en liten bit med gaffeln och för in den i munnen. Sen kommer det… Du upptäcker alldeles för sent att maten  inte alls var menad att ätas utan bara till för att titta på, iallafall att döma efter smaken. De där gångerna när man ler fint, fortsätter tugga, samtidigt som man funderar på hur en matbit kan växa så snabbt i munnen.

Jag har en liten lista. En lista på äckliga saker som jag nästan inte överlevt. Den innehåller en supertorr kaka, en förfärlig musselsås och en efterrätt med mango som gör att jag fortfarande har svårt att äta mango. Hur ser din lista ut?

Ps. Du kanske tror att amerikanska pannkakor med sylt och överdrivet mycket grädde är gott? Inte till frukost! Den smakade som en översockrad tårta.

 


Kommentera

Delad glädje är dubbel glädje

Canon EOS M Jag har länge önskat mig en liten vardagskamera. Jag har insett att man måste ta hand om sig själv och där ingår det att lägga tid på sina intressen. Ett av mina stora intressen är fotografering. Jag tycker om att titta på foton, inspireras och själv fota. Det ger mig verkligen äkta glädje och därför är jag så enormt glad över att få berätta att jag har köpt min lilla vardagskamera nu!

Jag har alltså en systemkamera (EOS 600D) som jag fotar bröllop och porträtt med (foton finns här), och den här kameran; Canon EOS M kommer jag att fota allt som händer runt omkring mig med. Jag är så glad!


Kommentera

19. Är det vårt fel att kändisarna dör?

Philip Seymour Hoffman, Cory Monteith, Amy Winehouse, Heath Ledger, Whitney Houston och Michael Jackson är bara några som misstänkts ha dött av en överdos. Det känns lite sorgligt att de ska behöva vara så. Vi funderar på varför det är så? Vi snackar också lite böcker, vad vi egentligen tycker om Twilight och The Secret Life of Walter Mitty i dagens podcast.

Om du inte vill lyssna via Itunes eller Youtube så kan du lyssna direkt här.


Kommentera

Nej, det gjorde hela min konferens

Atlas Jag sitter på en pastorskonferens i Stockholm. Det hade varit en ganska schysst start på dagen. Jag hade träffat massa fina vänner. Jag hade gått på toaletten och insett att de hade svart(!) toapapper. Jag var glad. Jag var inte beredd. Helt plötsligt går ett gäng talangfulla musiker upp på scenen. Det börjar spela introt och hela min värld stannar! Jag satt förmodligen med en tappad haka och inser att bandet börjar spela Atlas med Coldplay. En av de låtar som jag lyssnar mest på just nu och som jag gillar enormt mycket!

Jag vet inte om du förstår hur extremt liten chans det var att de skulle spela just den låten, alla andra gånger spelar man nämligen kristna lovsånger, men idag började de med denna istället. Det gjorde min dag. Nej, det gjorde förresten hela min konferens.

 


Kommentera

Hur ber man?

Nature Jag tror på Gud. Jag tror att det finns en Gud som älskar mig för den jag är, som vet vem jag är och som hör när jag ber.

Hur gör man när man ber då? Måste man säga sitt personnummer först eller hur funkar det? Jag fick lära sig i söndagsskolan att man skulle blunda och ha knäppta händer när man ber. Det är mest för att det är enklare för dig att koncentrera dig, än hur vida Gud hör det eller inte. Du skulle kunna säga hej högt precis som om du pratar med en kompis. Jag brukar oftast tänka mina böner till Gud. Jag säger det jag tänker på ungefär som ”Hej Gud, tack för att du ordnade det där / Var med honom eller henne idag / Kan du hjälpa mig med det här?” och så nämner jag vad det gäller. Svårare än så är det inte.

Gud säger i Bibeln: Be så ska du få, sök så ska du finna, bulta så ska dörren öppnas. Om det är något du behöver hjälp med eller önskar av Gud så fortsätt be tills du märker skillnad. Ibland får man världens konkretaste svar och ibland märker man ingenting alls.

Förövrigt funderar jag ibland på hur Gud hör alla som ber samtidigt, för det gör han (men det ska jag fråga honom i himlen sen). Allt jag tänker på när jag försöker komma på lösningar är det här:

 


Kommentera

Be Brave

Be braveEtt av mina mål det här året är ”be brave”. Det låter förmodligen extremt töntigt att jag inte kan säga ”vara modig” istället, men jag råkar tillhöra en generation som tycker att det mesta låter coolare på engelska.

En av de vanligaste sakerna man ångrar mest vid sin dödsbädd är att man skulle ha riskerat mer, inte tagit allt på så stort allvar med andra ord; man önskar att man skulle varit modigare. Jag är ganska rädd av mig. Inte på det sättet att jag går runt och känner känslan ”rädd”. Jag utsätter mig bara inte för saker som jag inte har kontroll över. Det känns läskigt, och framför allt så har jag inte tidigare kommit på någon anledning till varför jag skulle göra det.

Jag har insett att livet blir ganska tråkigt om man inte gör det. Om jag skulle räkna ut allt hela tiden och planera in  i minsta detalj då skulle jag döda den lilla äventyrliga ådra jag har inom mig (och Johan skulle dö av tristess på vägen). Jag vill våga utsätta mig för mer äventyr, för saker där man känner att man lever. I ditt huvud kanske det just nu cirkulerar bilder av bungy-jump och folk som hoppar från flygplan. Jag är mer ute efter känslan. Att våga släppa kontrollen ibland och bara ha roligt. Att göra saker som utmanar dig, ta dig ur din ”comfort-zone” ett tag och bara lev. Jag tror allt blir mycket roligare så. Våga vara modig.


Kommentera